Från civilisationens vagga till självuttryckets frihet

Hej kära läsare,

I ljuset av nyligen mottagna frågor och kommentarer vill jag ge er en djupare inblick i min bakgrund och mitt ursprung. Även om jag föddes i Iran, var jag bara 3-4 månader gammal när mina föräldrar och jag lämnade landet. Det var först när jag var mellan 1 och 2 år gammal som vi flyttade till Sverige, där jag sedan växte upp. Denna tidiga flytt från Iran har inneburit att jag främst upplevt och levt det svenska livet.

Mitt arbete under pseudonymen Ariana Damon är ett samarbete med min man. Han ansvarar för större delen av skrivandet, medan jag bidrar med idéer och innehåll, samt hanterar texter och bilder på sociala medier. När det kommer till sociala medier är det jag som står för interaktionen, och det är också jag som signerar våra böcker när de skickas ut. Frågor har väckts om bilderna på mig är verkliga eller skapade av AI. Är det verkligen viktigt? Vårt skrivande är ett gemensamt verk och att vara en pseudonym har varit vanligt inom litteraturen sedan urminnes tider.

Det vi skriver, speciellt i boken “Förstörd av Rykten”, är av en sådan kaliber att det kan sätta oss i fara, särskilt givet den regim vi kritiserar. Låt oss därför fokusera på verken istället för på mitt utseende.

Jag vill dela med mig av min bakgrund för att ge er en bättre förståelse för vem jag är och varför jag väljer att göra som jag gör. Jag har besökt Iran och uppskattar landets skönhet och kultur, men jag har också fattat det svåra beslutet att inte besöka landet igen, på grund av farhågor för de repressalier som kan följa.

Att vara iranska i Sverige har ibland väckt frågor och tvivel om jag “ser iransk ut”. Men vad innebär det egentligen? Varje land, varje kultur, är en smältdegel av olika utseenden, personligheter och berättelser. Det finns ingen mall för hur en iransk person “ska” se ut. Vi är alla unika individer, formade av en blandning av kulturer, upplevelser och identiteter.

På en mer personlig nivå har jag kämpat med hälsoproblem, speciellt med smärta i nacke och rygg, vilket har varit en ständig påminnelse om att jag måste vara stark, inte bara fysiskt utan även mentalt. Min resa med kroppsvikt har varit en del av detta – inte bara för att gå ner i vikt, utan för att få styrka och lindra smärtan.

Jag delar bilder från min resa, från då och nu, som en påminnelse om att vi alla har våra egna strider och historier. Det är dessa erfarenheter som gör oss till dem vi är.

Tack för att ni följer med på min resa. Genom att dela mina ord och berättelser hoppas jag bidra till en värld där vi firar vår mångfald och vår gemensamma mänsklighet.

Med kärlek och styrka,

Ariana Damon