De senaste veckorna har varit som att åka en emotionell berg- och dalbana. Jag har surfat på vågorna av excitation, svävat på molnen av förväntan och dämpat nervositeten som bubblar under ytan. Att vara nära att släppa min debutroman i världen har varit en resa fylld med sömnlösa nätter, otaliga koppar kaffe och en ständig oro som följeslagare.

Mina känslor har dansat till takten av mitt pulserande författarhjärta, som bultar hårdare för varje ord jag skriver ner. Jag har varit superuppspelt att snart kunna presentera mina karaktärer och deras berättelser för världen. Men samtidigt har jag varit utmattad av de otaliga timmarna framför skärmen, redigeringsrundorna som aldrig tycks ta slut och den där sista meningen som aldrig verkar sitta helt rätt.

Tro mig, jag har nött tangentbordet så mycket att jag börjar drömma i bokstäver. Det är som att varje tanke och varje känsla nu bara kan uttryckas genom tangentbordets klickande. Men trots trötthet och trots en smått nervös skakning på handen när jag skriver, är jag eld och lågor inför det som komma skall.

Stressen, oh, den kära gamla följeslagaren har varit med mig, skuggat varje steg. Men den har också varit min eldsflamma, den som håller mig vaken, håller mig fokuserad och får mig att sträva framåt. Den ger mig den adrenalinkick som behövs för att fortsätta, för att vilja bli klar.

Om du råkar se mig någonstans med en kaffekanna i ena handen och ett hårstrå i den andra, ja då vet du varför. Denna koffeinfyllda, hårslitande resa närmar sig sin slutdestination. Om bara fem dagar ska mitt manus vara helt perfekt för inlämning. Det är en resa som har varit utmattande men oh, så fantastisk på samma gång.

Snart är det dags att korka upp champagnen, att fira varje ord, varje mening och varje sida som har kommit ur hjärtat och snart finns där ute, tillgängligt för alla att ta del av. Snart är det dags att fira att jag överlevde dessa sista ögonblick före tryckning! 🚀📚✍️😅

Så håll utkik, världen. Här kommer min berättelse, redo att landa i era hjärtan